Sprit-mannen
Skillnaden mellan en whisky och en whisky kan vara som skillnaden mellan Mozart och Markoolio.
Samma snaps som smakar spolarvätska till sillen kan vara gudomlig till chokladtårtan.
Att missionera om sprit har blivit en stor del av mitt yrkesliv.
Jag skrev min första bok i ämnet för snart tjugo år sen, min senaste ”Steffos Spritbibel” utsågs 2013 till världens bästa i ämnet. Jag har stol nr 1 i Spritakademien, jag sitter i styrelsen för Spritmuseum, jag har lett Sommelier-SM, jag håller spritprovningar eller spritföredrag praktiskt taget varje vecka, jag gör TV-serier om sprit.
Mitt liv med spriten är alltså mycket lyckligt.
Min första snaps fick jag av morfar när jag var sju år. Morfar var en udda fågel, han körde amerikanare, rökte cigarr, drack cognac på tisdaglunchen, gick i knarrande skinnskor och skrattade närhelst det passade honom. Morfar gav mig saltgurka, flytande honung och smetana på en tallrik. ”Smaka, det är som en symfoni i munnen”, sa han, ”sött, surt, beskt…allt på samma gång”, och så skulle man fullända upplevelsen med en klunk vodka.
Gudomligt, tyckte jag redan då, fullt i klass med skumtomtar dumleklubba.
Skål!
STEFFOS JUL
Till sillen: Läckö Slottsaquavit.
Till revbenen: Gammal Norrlands Akvavit
Till chokladen: Rånäs Brännvin.
Proppmätt i soffan: Bäska Droppar.
