Murveln

Först var jag lärare.
Nej förresten, först var jag springpojke och paketinslagare i mina föräldrars affär i Linköping. ”Standards kläder” hette den, låg på Stora Torget, hade alldeles för många anställda och kostymerna kom från Algots och Oscar Jacobsson. Jag saknade lusten att ta över. Mitt första riktiga yrke blev i stället gymnastiklärarens. Hur kul som helst, bollar i luften hela dagarna, glada elever, bra vilopuls. Jag var hårfint äldre än eleverna och uppfann lekar som ”svida lätt” och ”bonnfotboll i lera”. Efter några år med långt större problem med knän än med elever omskolade jag mig till murvel.

Första dagen på Journalisthögskolan fastnade jag med höger pekfinger i skrivmaskinen. De övriga i salen smattrade på som dopade illrar, jag fastnade och lirkade ut mitt blodiga finger och undrade hur klokt yrkesbytet egentligen var.

Sen ett år på Östgöta Corren hemma i Linköping.

Sen en kortis på nyhetsbyrån TT där jag skrev om diamanter, sen en kortis på DN där jag skrev om börskurser och valutor, därefter ett årtionde på Expressen som krönikör, reporter och chef om vartannat.

Och därefter över 25 år på TV4.

Att vara murvel är det finaste och roligaste som finns.
Som August Strindberg skrev: ”Jag vill gå omkring i kalsonger och vara skandalskrivare…”

Jag instämmer i allt utom det där med kalsongerna.